Hoppa till innehållet
Jobin Öppna Jobin

Jobin är en kostnadsfri portal för dig som söker jobb i Sverige. Du kan läsa alla guider utan konto. Se vad portalen gör

Berätta om diagnos eller inte – vad som faktiskt gäller

Du är inte skyldig att berätta om en diagnos. Så fungerar valet vid ansökan, intervju, anställning och gentemot Arbetsförmedlingen.

4 min läsning Fördjupning Gratis
Intervjuträning — kom igång

Du är inte skyldig att berätta om en diagnos – varken för en arbetsgivare eller för Arbetsförmedlingen. Men en anpassning kräver oftast att någon vet vad du behöver. Den här texten går igenom vad som faktiskt gäller, och lämnar valet till dig.

Du har ingen skyldighet att berätta

Det finns ingen lag som kräver att du berättar om en diagnos i en jobbansökan, en intervju, eller ens efter att du fått jobbet. Diskrimineringslagen skyddar dig mot att bli fråntagen en anställning på grund av en diagnos, och en arbetsgivare får inte fråga rakt ut om du har en funktionsnedsättning i en anställningsintervju.

Det som är sant samtidigt: en arbetsgivare kan inte anpassa något den inte vet om. Behöver du en anpassning för att klara arbetsuppgifterna på ett rimligt sätt, är det svårt att få den utan att någon känner till behovet – även om du inte behöver namnge diagnosen bakom det.

Skillnaden mellan att berätta om behovet och att berätta om diagnosen

Det här är den viktigaste distinktionen i hela valet:

  • Att berätta om diagnosen är att säga vad du har – adhd, autism, en synskada, en psykisk sjukdom.
  • Att berätta om behovet är att säga vad som hjälper – "jag behöver instruktioner skriftligt", "jag behöver ett ostört rum för koncentrerat arbete", "jag behöver flexibla tider vissa dagar".

Du kan berätta om behovet utan att nämna diagnosen. En arbetsgivare behöver sällan veta vad som orsakar behovet – bara vad som skulle göra skillnad. Det gör valet mindre allt-eller-inget än det ofta känns.

Vid ansökan till Arbetsförmedlingen

När du skriver in dig hos Arbetsförmedlingen kan det vara relevant att berätta om en diagnos eller en nedsatt arbetsförmåga, eftersom det påverkar vilket stöd du kan bli erbjuden – till exempel lönebidrag, stöd vid introduktion eller andra insatser kopplade till en bedömd nedsättning. Det du berättar för din handläggare stannar där, och delas inte automatiskt vidare till en arbetsgivare utan att du är med i det samtalet.

Vid en anställningsintervju

En arbetsgivare får inte fråga om diagnoser, sjukdomar eller funktionsnedsättningar i en anställningsintervju. Frågor ska handla om din förmåga att göra jobbet, inte om vad som ligger bakom den. Du kan alltid välja att inte svara på en fråga som känns fel, be att få återkomma till den, eller helt enkelt inte ta upp det alls.

Efter att du fått jobbet

Här ändras läget något. Har du redan anställningen, och behöver en anpassning för att klara arbetet, är det oftast bättre att ta upp behovet tidigt än att vänta tills något gått fel. Det handlar inte om att du måste – men ju tidigare en arbetsgivare vet vad som hjälper, desto större chans att anpassningen faktiskt hinner göras innan den behövs som mest.

Vem får veta vad

MottagareVad de behöver veta
ArbetsförmedlingenKan behöva veta om en nedsatt arbetsförmåga för att matcha rätt stöd
Arbetsgivaren, vid rekryteringIngenting du inte själv väljer att dela
Arbetsgivaren, efter anställningDet behov som ska anpassas – sällan diagnosen bakom
KollegorDet du själv väljer, om alls – ingen annan har rätt att berätta åt dig

Att berätta stegvis

Du behöver inte bestämma allt på en gång. Ett sätt att göra valet mindre skarpt:

  • Börja med behovet, inte etiketten. "Jag jobbar bäst med tydlig struktur" öppnar samtalet utan att kräva att du säger mer än du vill.
  • Vänta med detaljerna tills du känner tilltro. Ett samtal med en nära chef, en bit in i anställningen, är inte samma sak som att berätta för hela teamet första veckan.
  • Låt din handläggare vara en brygga, om du vill. Den som redan känner till din situation kan ibland föra ett samtal med arbetsgivaren om vilka anpassningar som skulle behövas, utan att du behöver formulera allt själv.
  • Ändra dig om du vill. Att du valt att inte berätta i en situation stänger inte dörren för att göra det senare, om läget ändras.

Det finns inget rätt svar

Vissa berättar öppet från start. Andra berättar aldrig, och klarar sig utmärkt ändå. Många landar någonstans mitt emellan. Inget av det är fel – det är ditt val, och det får se olika ut i olika situationer.

Vanliga frågor

Kan en arbetsgivare fråga om jag har en diagnos?

Nej, inte i en anställningsintervju. Frågor ska handla om din förmåga att utföra arbetet.

Måste jag berätta för att få en anpassning?

Du behöver berätta om behovet – vad som skulle hjälpa – men inte nödvändigtvis diagnosen bakom det.

Kan jag ångra mig och sluta berätta om något jag redan sagt?

Du kan alltid välja att inte gå in mer i detalj framöver, men det du redan berättat kan du inte ta tillbaka i bemärkelsen att personen glömmer det. Tänk efter innan du berättar mer än du behöver just nu.

Vad gör du nu

Skriv ner, för dig själv, skillnaden mellan vad du behöver och vad diagnosen heter. Det är den formuleringen – vad som hjälper – du kan öva på att säga högt, oavsett om du väljer att nämna diagnosen eller inte.

Gör det här i Jobin

Verktygen nedan hör ihop med den här guiden. De är gratis och du kommer igång direkt.